Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min bror deraf oj kan bestrida vigten. Ej Caonabo
sjelf; jag vinner än Ett litet rådrum. Mellertid
törhända Columbi segel till min räddning lända.»
Behechio biföll, rörd af hennes skäl. Den långe
log med hån, men teg lik vill. Nu i allt fall han
nödgas henne lemna, Då Piuzon synes åt hans land
sig ämna. Han vet ej än af det besök, der sker I
Gyllne Huset, som betyder mer.
Ojeda och Mendoz, ehur’ de ledo
Af täta snår och en fiendtlig här
Små kräk i luften hinder och besvär,
Dock af sin väg förtjustes, då de redo
I en ofantligt hög och präktig skog,
Den ingen park, som af naturen tog
Hvad hon har ädlast, dock i skönhet hinner.
Hvad vatten än ur marmorn upp till skyn
Der springer, eller ner bland blomstren rinner
Ar det dock småting mot den stora syn
Af dessa floder, som från bergen strömma
Och än på ängen breda ut en sjö,
Der hvarje lund sig speglar som en ö,
An mellan klippor i en skog sig gömma,
Nu forsande, nu saktande sitt lopp,
I skygd af träd, som stå med skyhög topp
Och ned i vattnet se, och der sin stora
Spöklika bild i ändlöst djup förlora:
Elodträ’t, mahogneträ’t, och den, som de.
Rödbruna slägtingen till österns ceder,
Och andra höga, födda till den heder
Att ej blott skygd och lugn åt nejden ge,
Men ock en mängd af mindre bröder bära:
Franzéns Dikter. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
