Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n*
Som. nia ii egen rot, af dem sig nära, i eget
samfund dock, frän stam till stam Mod l Äntra
handtag sträckande sig fram.
Men, fast der tjäll i alla dälder lågo.
Dock ingen enda menniska de sågo;
Ty de, som. fjerran sett den första skymt
Af häst och inan, som ett dorn syntes värn,
l ögonblicket sjelfva hade rymt
Oc,h andra skrämt nr nejden med den fara,
A.tt ätas upp utaf det grymma par,
Djur-menskor eller mensko-djiir, der var.
Ej feltes dem hvad törst och hunger släckte;
Ty källor sprungo fram till deras fot,
Och träden frukt åt deras händer räckte,
Och dufvor sjelfmant flögo dem emot.
Dock menskor se de ville och. förnimma,
Hvar vägen upp till gyllne berget var.
Till slut, vid dagens första bleka strimma,
De öfverraskade i sömn ett par,
Hvars boning lag dem, vid en sjö, i vägen.
Förskräckt steg mannen upp och säg förlägen
De klädda menskor, som han trodde så
Med kläder skapta. Ännu mera häpen,
Då hästarne han ser derute stå,
Af deras blick han redan tror sig driipcn.
Men. när de främmande kring hustruns barm
Ett silke svept, och knutit om hans arm
Ett band med bjcllror, glömmer han all fara
Och börjar dansa, utom sig af fröjd
Vid bjellcrklangen. Likaså förnöjd,
Fast tyst och stilla, qvinnan syntes vara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
