Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Men allt förgäfves: Pinzon Hyr hans hiimd. I
Xaragua för hans grymhet skrämd, Och om hans makt
och slughet underrättad, Han skyr hans land och
söker ingen hamn, Förrän på nästa rikes kust, som
namn Af Higvey bär. Der från sin ångest lättad,
Han löper in i sundet mellan ön Saona och de berg,
sorn allt till sjön Ifrån det högtbelägna land sig
sträcka. På begge sidor ser han fullt af män, Med
uppsyn och gestalt, som han ej än På Hayti sett,
så manliga och käcka; Ocli bågar bära de och långa
spjut, Och ilerc hundra deras tal tycks vara. «Tolf
man mig följe,» ropte Pin zon ut, wOch jag skall
skingra denna fräcka skara.» Dock till sitt eget
särskilta försvar Han jemte dem med sig ett medel
tar, Som för de arma landets barn i striden Emot de
spanska våldsmän blir med tiden En större skräck,
än skottens blixt och dän. Dem, såsom åskeslag, att
vörda väne, De anse det, som skickad t ofvan trå n,
Då de af kulan få en hastig bane. Det är en helig,
salig, himmelsk död, Mot den, att som ett jagadt djur
i nöd Eör hundar komma, af dem trängas, bitas Och,
värnlöst nakna, blodigt sönderslitas.
Alonzo hade fört ined sig ombord,
Till vakt, en blodhund, som, i kedjor bunden.
Dock af sitt höga ljud var fjerran spord.
Den lilla, fromma, här infödda hunden,
Sorn icke skällde ens, helt annat djur,
l öbons tanke var, än den på lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
