Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T skeppet lagda, som, niir vilden skulle
Upp på dess reling springa från sin julle,
Låg tyst och stilla, tills han stod på däck,
Då med ett larm, som inger större skräck
An Karaibens mordskri, fram der rusar
Den stora, arga besten; och om fri
Han endast blefve i det raseri,
Som än ur öppet svalg i fradga frusar,
An gnisslar under tand, som bits mot tand,
Från honom refve både fot och hand.
Han ner i båten med sin herre följde,
Och medan denne, då de nådde land,
Ett vänskapsteckcn gaf, med viftad hand,
Hvarpå ett dylikt af de vilda följde,
Han skällande sprang upp och hos en ung
Och välskapt höfding, som af landets kung
Var sänd ined Vampums-snöret, häpnad väckte.
Dock, när han stillad blef af Pinxons hot,
Och denne budet vänligt tog emot,
Det honom snöret med ett palmlöf räckte.
Emot sin herre ett forsat deri
Misstänkte Matador, så hette hunden,
Och hann ej varnad, ej bemärkt ens bli,
Förrän han sprungit fram och i sekunden
Den hand, som fredens helga panter gaf,
Sjelf af dem helgad, biter tvärt utaf.
I ögonblicket far en skur af pilar
Från strandens höjder på den spanska tropp,
Som knappt ur båten hunnit stiga opp.
Men nu (ej utan sår hos flera) ilar,
Med spända bössor, och den ställning tar,
Att den i sigte hela skaran har,
Der hon på klippan står, och sina bågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
