Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Nu den i trädet hängda klockan ljuder Och stilla
andakt bland de hvita bjuder. De röda äfven känna i
sitt bröst En helig maning af en himmelsk röst. Hon
tystnar: och man hör ur helgedomen Högtidligt höja
sig en djupt stämd röst, Som skakar samvetet i hvarje
bröst, Lik den, de döda väcker upp till domen. Men,
när till slut, med sångens helga ljud, I tro och
bön och lof, instämma alla: En mängd af röda, att de
hvitas Gud Tillbe i tysthet, ned i stoftet falla.
In i kapellet kungen sedan gick,
"Följd af sin son, att bilden se derinne.
Den huldas uttryck af ett himmelskt sinne
Och det Gudomliga i barnets blick
Så underbart ej dem allena rörde,
Men flere af hans följe, som af nit
Att likna kungen sig begåfvo dit.
Nu af Columbus de med häpnad hörde:
Att detta barn, som korn från himlen ner,
För menskors fallna slägt på korset ber.
Dervid ett crucifix af silfver blänkte
I paterns lyfta hand, som lät dem se,
Hur den oskyldige, i qval och ve,
Sitt hufvud törnekrönt och blodigt sänkte ,
Och bad för dem, som honom pinte så.
Se’n i en tafla sågo de också,
Hur, lefvande igen i grafven vorden,
Han upp till himlen for och, som Guds son
Sig satte på hans thron och derifrån,
Med broderskärlek, ser till oss på jorden.
«J låten,» så Columbus än till slut Sitt varma
hjerta göt för folket ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
