Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.205
Utropte hon, af glädje utom sig.
Han teg, och blott eu hastig rodnad höljde
lians bleka kinder vid den kristnes namn.
«Säg, har lian ankrat här i annan hamn, Än der han
väntad var?» hon åter frågar. Han svarar blott med
rynkta ögonbryn. Dock klarna de igen vid hennes syn
Och blott förhöja, som de svarta bågar Omkring hans
mun, det rörande behag, Hans ögon sprida kring hans
ädla drag.
Nu frågar hon, dock med en blick allena, Ej om
Columbus mer, men hvad de mena, De ögonen, med
hvilka han så ömt På henne ser. «Har jag om honom
drömt? Med honom så bekant min själ sig känner. Nu
mins jag, att jag drömde mig i skyn, Och mötte der
en dylik ynglings syn, Och vi för evigheten blefvo
vänner.»
Med denna tanke hon på honom ser, Och lik den drömdes
bild han blir allt mer. I klädsel, i gestalt, i min
en annan, Hon honom finner, än de hvita män, Hon
sett förut. Och hur behagligt än Det rörde henne,
då en kyss i pannan, En faderskyss, hon af Columbus
fick, Och han i sina armar tryckte henne, Det dock
ej så till hennes hjerta gick, Så genomträngde det,
som nu af denne En blick allena. Vid jemförelsen
Med amiralen sjönko alla andra Djupt ner för henne.
Denne tål dock den. Hon gläds att ställa dem bredvid
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
