Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
En mensklig Gud hon i Columbus fann,
l denne ser hon en gudomlig’ man.
Och om tillbaka henne icke hölle
Den samma ljufva känsla utan namn,
Som henne fram till honom drar, hon föll c,
Oskyldigt hänförd, i hans öppna famn.
Hur hon på honom ser och han på henne,
Två skuggor lika, som i Elyséen
Hvarann betrakta, undrande om re’n
På jorden ej de varit ett, de tvenne,
Försmälta deras blickar i hvarann,
Och hon hans hjerta har och hennes han.
Nu spratt hon häpen vid ett ljud och tyckte,
Att hon i skogen såg ett svart och grymt
Vidunders ögon, med ett ord en skynit
Af trollet, från hvars syn hon nyss sig ryckte.
Den h vite hvisslar; och till honörn far
I en sekund det stora sköna djuret,
Som der i gräs att vada lemnadt var.
Nu syns han sammansmält ined kreaturet:
Hans hufvud dettas är, dess fötter hans,
Då de kring henne svänga sig i dans.
Till döds förskräckt, hon dock med snabba finger Sin
planta tar, och ner i vattnet springer Och simmar
öfver på den andra strand, Glad, som en fräls ad
själ i fridens land.
Nu mins hon, hvad en dag hon hviskas hörde Af Pinzons
sjömän, att en kolsvart inan, Den ondes verktyg,
om det ej var han, Förborgad i sitt skepp han med
sig förde Och här i land lät stiga, med ett djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
