Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Al’ samma färg och samma trollnatur. Det sista var
ett missförstånd af henne, livad Caonabo tillbett,
fann hon, var Det samma vitsen, och ej ett,
men tvenne; Men nu de hvitas färg den ena har.
«IIur kan ett nattens troll så likt sig skapa
En solens son?» utropar hon. «0 Ond!
Att afgrnndsfoster kunna efterapa
De himlabnrna nådens sändebud.
IT va d sken han tog, för att mitt hjerta vinna,
Af ömhet, godhet, likhet ined den bild,
Tag såg i drömmen, himmelskt skön och mild!
Så långt likväl hans trollkonst ej tycks hinna,
Att han på besten rår. Ja, vid dess språng
Han rådde icke på sig sjelf en gång.
Hans svarta hälft ej honom lät allena:
Han med sitt odjur måste sig förena.
Hvad lycka, att de onde nödgas så
Dock röja anden, i hvars våld de stå!
Så Caonabo, bäst han sig förställer
Lik en af våra, Karaibcn sig
Undfalla låter, färdig, om det gäller
Att äta upp - mig sjelf, så tycks det mig.
Så äfven Pinzon straxt min oro väckte,
Med något i sin uppsyn, som förskräckte.
Den store Anden vare pris, som här
En fristad mig beredt, dit ej sig vågar
En själ, så oren, som de trennes är:
Dess blotta åsyn alla onda plågar.
Här vill jag lefva gömd, som vore jag
Afliden re’n; och jag det är i dag,
Då, af den främmande så ljuft betagen,
Jag fann mig af hans svek så grymt bedragen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
