Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
I dessa tankar gick hon fram på ön, Ocli nu först
såg, hur den var saligt skön Och heligt lugn.
Högtidligt tyst och stilla Var allt i skog som dal.
Hvar flägt sig höll Tillbaka, att ej blommans perlor
spilla, Och knappt ett löf från träden sakta föll.
Till andakt rörd, hon in i lunden stiger, Med plantan
i sin hand, och den inviger, Då hon i helgad mull
den sätter ner, Ät modrens hamn, och Gud om växten
ber. Se’n upp till bergens höjd hon tårfull blickar
Och tror sig se den huldas vålnad der, Som från en
klippas spets åt henne nickar, Men i en dimma straxt
försvunnen ar.
Välsignelse åt sig hon tror sig vunnit, Liksom åt
plantan, den hon vattnar glad Utur en bäck, som ner
från bergen runnit, Och nu åt svanor ger ett stilla
bad. Då hennes tankar se’n sig föreställa, Hur af dess
frukt hon njuta skall en dag, Hon känner sjelf, ibland
de evigt sälla, Det högre lifvets himmelska behag.
Som, när en krokodil, att sönderbryta Den klara
himmelns sköna spegelbild, Ur djupet rusar opp på
vattnets yta, Med hundratandadt gap, af hunger
vild: Så detta eden det för henne störde, När hon
ett prasslande i skogen hörde, Och der det svarta
odjuret fick se.
«På sjelfva salighetens ö, o ve!
Är då det onda af dess andar buret ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
