Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Da han, alt skrämma fienderna, bär En skråpuk, som
ett odjurs afbild är, Örn sjelfva djefvuln den
ej efterapar.
Se’n, då hon masken af sig tagit har, Hon yppar att
det Caonabo var, Hon ville härma, lyftande upp armen,
Att honom teckna såsom lång och stor. Nu sina
fingrar spänner hon, som klor, Och häftigt slår sig
sjelf med dem på barmen, För att hans afsigt visa;
men med harm Hon vänder vinkeln af sin högra arm Åt
sidan ut, att honom från sig stöta. Hvarpå hon räcker
främlingen sin famn, Och de hvarann med mun och hjerta
möta. Dock ser han henne se’n, vid brödrens namn,
Med en bedröfvad min sitt hufvud skaka; Hvarpå hans
hand med häftighet hon tar, Att ge tillkänna, hur man
henne drar Med våld, att bli den långa vildens maka.
Nu, dels med tecken, dels med ord, som han Af Haytis
språk, och hon af Spaniens, kan, De öfverlägga, och
sig snart förena I det beslut, att i en afskild
trakt, Som gömmer dem, så för Behechios makt, Som
Caonabos, bo för sig allena. Men att den finna inom
dessas land, Misströsta de, och fly till annan
strand. Längst bort i östern till en ö de ärna,
Savana nämnd, der hennes faders vän, Majobanex,
är äfven hennes än.
Columbus se ännu hon velat gerna, Och föreslog att
söka hans beskydd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
