Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä fromt och späkt ej endast folket är, Men hvarje
djur. Jag ville gett mig här, Då jag mot Caonabo
går, en öfning, Lik den, då David, till sin styrkas
pröfning, Ett lejon ref, förrän han Goliath slog. Men
fins det väl i denna stora skog, Jag vill ej säga
lejon eller tiger, Men blott en tigerkatt, att mana
ut?»
«Kom, Sebo!» ropar han förnöjd till slut, Och i
ett ögonblick af sadeln stiger Och kastar allt hvad
vapen är af sig. cStäll dig i ordning: jag vill slåss
med dig.»
Ej viss, om allvar eller skämt han menar, Står vilden
stilla, vid det muntra hot; Men, då han angrips af
hans arm och fot, Han honom så ömannar och ombenar,
Att, bäst som riddarn stjelpa tror sin man, Sjelf
nedtryckt, han sitt fall ej hindra kan.
Ojeda, som i hela Spaniens rike Ej har i kamp
och brottande sin like, Sprang upp förbittrad.
«Du är stark och vig: Detsamma har man hittills sagt
om mig. Men någonting ej lika var i spelet: Du naken
är, jag klädd, deri låg felet. Men det skall hjelpas.»
Nn han rifver opp Och kastar ner hvar klädnad af sin
kropp. Den gode Sebo, stirrande af fasa, Att mot
sin egen varelse, hvartill Han klädren höra tror,
se honom rasa, Får i hans arm och det förhindra
vill; Men stöts tillbaka. Nu, att riddarns kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
