Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej växt på honom, som på fågeln fjäder Och fjäll på
fisken, han förvånad ser.
Men, innan all hans klädnad fallit ner, Ojeda
hästarna hvarann hör svara, Ej mindre, än hans
sven, förundersam; Och klär på sig ined hast, att
färdig vara Till strid med ryttarn, sorn der kominer
fram. «En väpnad man till häst, och hvad än mera. En
Ethiop! Nej, blott en mask han bär. Ack! den,
som Pinzon höll fördold, det är. Välan! nu skall jag
honom demasquera.»
«Tag af dig!» ropar han och drar sitt svärd, «Den
svarta larfven, eller till en färd Dit ner bered dig,
der du den rnå bära I afgrundsmörkret, dess regent
till ära.»
»Det lif, du skonte, då du mot mig bar Din konungs
vapen,» är den andres svar, «Må du mig nu med laglöst
våld beröfva. Ej nog, att ur mitt land jag drifven är,
Ert kristna hat förföljer mig ock här. Men kom! med
udd mot udd vi skole pröfva, Om samma lycka i den
nya verld, Som i den gamla, följer edra svärd.»
((Hvad hör jag?» svarar och sitt vapen gömmer
Ojeda, och sig bugar vördnadsfull,
Som sutte än i purpur och i gull
Den fallne på sin thron. «Månn’ jag ej drömmer
Då Boabdil jag tror mig möta här?
Olyckan helig hos en konung är,
Då han ej mer har helgd utaf sin krona
Om, i en drabbning, då tillhakaträngd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
