Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anakaona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utaf de kristna, mot en öfvermängd Ni stridde än,
ert lif jag borde skona: Hur skulle jag då här, och
se’n ej mer Oss söndrar krigets bud, ofreda er. - Men
tyst! hvad ser jag? Denna unga qvinna Ar kristen,
eller när att kristen bli. Skall hos en musselman jag
henne finna? Min prins! förlåt: ni måste lemna fri
Den sköna fången eller med mig strida. Jag fordrar
det för hennes skull, ej min, Af tro, ej kärlek.»
((Väl!» föll prinsen in Och drog sin sabel ur dess
gyllne skida. «Du rodnar ej att hyckla ädelmod,
I samma stund, som du begär mitt blod; Och tro din
trolöshet du vågar kalla.»
De stridde; och mot niorens sabel bröt Det kristna
svärd sin udd. Dock för en stöt Af dettas stump,
den förre måste falla. Nu sin pistol tog Boabdil.
((Välan!
Den skjute först, som mantes,)) ropar han, Som hade
manat. Prinsen sköt, men miste. Ojeda gömde sin
pistol hos sig Och sade: «Flicka! jag befriat dig;
Du rår dig sjelf; gå hem.»
Hon, som ej visste
Hvad striden angick, då på marken ned Hon sprang
med skräck och grymma dödsqval led, Med möda nu
förstod hvad riddarn mente. Dock lif igen af kärlek,
fröjd och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
