Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Trogen i döden, jag dör också min kejsare trogen,
Fast han brutit sin tro. Emellan oss dömme den
Högste!»
«Var det ej riket, du svor din ed, då du svor
den åt kejsarn ?»
Svarade Gustaf; «och svor du den ej, som
hertig i Pommern ,
Samt evangelisk prins, betryggad af freden i
Augsburg? Nu, då den freden är kränkt, då riket lutar,
då banden, Hvilka dig fäst, upplösas af Ferdinand
sjelf, då hans härsmakt Går som en fiende
öfver ditt land, som förbytts till en
öcken:
Nu emot ditt folk och det rike, den kyrka du
tillhör, Mot dig sjelf, som regent och
som kristen, bevisa din
trohet.
Frukta ej kejsarn mera än Gud. I strider, som
denna, Den som icke är med, är emot. Du mins, att
de orden Sades af Honom, som korn en fridens konung,
men äfven Sanningens, kom att med strid bereda en
fred, som ej upphör.»
Träffad af konungens ord och hans blick, som den
höga gestalten
Höjde än mer, en blick, som syntes ej endast en
hjeltes Framför en segrande här, men en högre och
ljusare andes, Teg den gamle och sjönk i betraktelse.
Folket ur staden Strömmade ut, att se och beundra
de tappre från Norden. Redan om svenskarne flög ett
rykte som skulle i landet, Härjadt af vilddjur nyss,
nedstigit en skara från himlen. Derför vågade nu så
döttrar, som mödrar till fönstren. Äfven af hofvets
blommor en rad sig viste i slottet.
Konungen såg dit upp och, klappande prinsen på
axeln, Sade.- «Med dem der uppe, min vän, försvaras
ej staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
