Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot dalkarlarna här och tinnarna.» * - ((Dock är
det icke Desse,» var prinsens svar, «som
göra dig stark, och bestämma
Nu mitt beslut, o konung. Jag såg på din fana
de ordens Gyllene skrift: Är Gud med oss, ho är då
emot oss? Den, som en stråle nr skyn, upplyste
mitt tvekande sinne. Tag, o konung, Stettin och allt
mitt land i din omvård. Gif mitt folk, hvad ej jag,
olycklige, kunnat det gifva, Fred i sin kyrka
och fred i sitt hus. Barnlös, har jag
suckat
Dagligen upp till Gud, att mitt Pommern icke rnå
falla Under ett påfviskt ok af en kejserlig prins
eller höfding, Såsom för Magdeburg och Meklenburg det
var ärnadt. Herren har hört min bön. Jag skådar
i hoppet en arfving, Under hvars spira mitt land
uppblomstrar i ljus och i frihet. Snart skall jag
gå till den eviga frid. Belönc dig, ädle! Freden
på jorden en dag med alla dess gyllene frukter!»
»Fred är det mål, för hvilket jag lefver, ehuru i
harnesk
Hela min lefnadstid,» utlät sig Gustaf, och vänligt
Tryckte den åldriges hand. «Jag trädde i vapen
som yngling
Blott för freden, och vann dess oliv tredubbel i
norden.
Nu i Tyskland söker jag den, att trygga för folken
Ej blott land och bo, men en väg till ljuset der
ofvan.»
Upp från jorden han lyfte sin blick, som möttes
af Bourbons Strålande blick ur skyn. Ej kunde
hans dödliga ögon Skönja det himmelska par, der
satt. Men den luftiga thronen, Ensam öfrig ännu
af den lugnade aftonens skyar, Fäste hans syn.
Han betraktade rörd dess förblindande
skönhet,
Ej dess egen likväl; ty de färger, den lånat af
solen, Bleknade bort i den glans, de två odödlige
spridde. Öfver dem båda, i ändlös höjd, till naturens
och ljusets Eviga ursprung, steg hans suck vid den
präktiga synen. * Egna ord af Gustaf Adolf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
