- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
275

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Genom dess styrka i murar och folk. En kärna
af Contis Skingrade härsmakt dit ännu var berga d
tillsamman. Taga det dock och först derifrån den
manande mota, Hoppades Gustaf, och sjelf beslöt
belägringen leda. Sjelf med sin blick och sitt ord
allstädes, som vinden, som

ljuset, Verkande, Hög han från Schlesiens gräns,
der han ställde

för Landsberg

Horn, till Meklenburgs, och plockade städer pä
vägen, Såsom en hängande frukt af en ryttare plockas
i flygten.

Hvar han syntes, en mängd af anleten ljusnade åter
Från den förfäran, som väckts af österrikarnes
antag. Ty araben ej mer förskräcks, då en rodnande
molnfläck Bådar ur öcknens haf af sand den gräsliga
vinden, Under hvars il allt gräs, allt löf, allt
lefvande vissnar, Än de plågade folk förskräcktes,
då Tilly blott nämndes. Högar af grus och aska ännu
i bygderna viste Spår af hans förra besök;
och de mindes, hur efter hans

bortgång

Hungern och pesten förödt hvad elden och
svärdet förskonat.

Mången landtbo re’ri i skogen beredde sin -boning,
Mången moder sitt barn omslöt med bäfvande armar,
Liksom hon redan förföljts af kroater med blodiga
sablar. Dock försvann all skräck, hvar helst af
svenskarnes fanor Syntes det gulblå kors, som likt
regnbågen, då haglet Hotar ur molnen de mognande fält,
förkunnade frälsning.

Efter det tecknet sågs vid Loitz med stigande
oro. Dodo * var väntad dit, att taga det, innan
med Teuffels Tropp han förenade sin, vid Demin.
De tyskarne begge Kunde ej konungen, ej hans folk
från svenskarne skilja. Nu ett gladare tecken ännu
de väntande tjuste: * von Kniephausen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free