Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Hämnarens egen syn. Med Baner och Brahe allena
Kom han, gömd i den enklaste drägt.
Dock kändes den
store.
Skådande upp från hjelten till himmelen öfver hans
hufvud Ropte de: «Gud är med honom.
På Gud och Gustaf vi
tröste.»
Dodo emellertid, af ett dammoln bådad till staden,
Väckte der larm. Dess värn var endast ett
slott, som förfallit.
Gråtande bar dit upp en flock af blomstrande tärnor
Stadens bön till dess höfding, att ej med retande
motvärn, Fruktlöst, endast förderf och förödelse öfver
dem bringa. Svag för en skönhets tår var Peralta,
ehur’ han benämndes, Både ined skräck och med
spott, Järn frat arn, icke förgäfves,
Ty väl hundrade hjelmar han klyft och hundrade
harnesk, Sade han sjelf. Ett lejon i hår, i
stämma och styrka, Leddes han dock af ett barn,
när icke hans ära det gällde. Men ej skönhet nu,
ej tårar, bevekte hans hjerta. «Jag,» utropte han,
«jag en spanjor, mig gåfve så skamligt Blott för
en hes trompet! Nej, icke för hundra kanoner,
Innan de dundrat en dag. Nej, göten
skall se, att det
rinner
Götiskt blod i spanjorn också. Min stämma sitt
ursprung Allt från Pelagius drar.» - Ett bud föll
honom i talet Flämtande. Gustaf var sedd
i nejden och kunde, försvarslös,
Innan han nådde sin mötande här, uppsnappas och
fångas. «Herre! hvad dyrbar fångst!» –
^Betaltes den än med £tt
grefskap,»
Gaf han till svar, «så vore den dock ovärdig
Peralta. Hvad! en försvarslös man, en
vandrare! Störa hans väg-
frid! Konungen vet, att här en Spaniens ädling
befaller 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
