Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heliga gårdar och hus, ifrån lians läppar sig
utgöt.
Under den sömn, som följde lians yrsel,
behagligt oeh
stilla, Trodde jag honom ha glömt sitt bud.
Dock, sedan lian
vaknat
Sansad oeh lugn, han böd mig utanför fängelsets
fönster Visa mig, stigen till häst. Ibland mina
bröder på landet Öfvad förut i ridderlig lek,
jag kände mig lifvas Både af dotterlig pligt och
af glädjen att Gustaf få skåda. Eedan hade vi sagt
farväl, då han efter mig ropte: «Tcke han sjelf
likväl är den rätte, som kommer på hvit
häst,
Säg honom det, mitt barn, ehur’ ((Sannfärdig ocli
Trofast» Äro hans namn också, ty med rätt
han strider oeh clöm-
mer; Så är han värdig att gå med sitt svärd för
den himmelske
hjelten, Hvilken sitt namn bär skrifvet på pannan,
ett namn öfver
allt namn, Ordet, så heter han, ordet i Gud och Gud
uti ordet.»
«Midt i hans villa, hvad stråle af ljus!» utropte den
gamle. «0rdet i Gud från evighet var; för de trogna i
tiden Gud uti ordet är. Vansinnige lära oss visa.»
Medan de talade så på den höjd, som den blinde
bebodde, Spordes i nejden omkring, att Engeln,
som synts på deri
hvite,
Visat sig åter. Eran gård till gård sig samlade
flockvis Qvinnor och män och ropade: se! han
besöker den blinde. Häpen att höra det ropet och se
den kommande skaran, Sprang Theodora till häst och
ärnade fly, då i tygeln Grep för henne en hand och
en röst befalte att stanna. Brahes hand det var och
hans röst, som nu saktare sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
