- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
309

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag skall göra?» så ropte jag, dignande neder i
stoftet. Svaret i boken stod. «Statt upp och gäck
in i staden.» – Hvilken stad? Jag for till Wien;
ty Constantinopel, Der jag befann mig, sände
just då en beskickning till kejsarn.

Blind af det blixtrande ljus, som visat mig himmelen
öppen, Kände jag mig som Saul. Jag ville till
menniskan Jesus Nalkas så gerna. Men Gud är Gud,
utropte jag häpen. Ingen är Gud utan Gud; och jag
tyckte mig höra ej endast Alla de folk på Asiens
fält, i Afrikas öknar, Hvilkas tro jag bekänner,
men hela naturen mig svara: Ingen är Gud utan Gud.
Dock när från öppnade himmeln Fadrens goda behag jag
såg på Sonen sig hvila. Kände jag hemliga band till
mer än en dödlig mig draga. Sjelf bekände han sig från
himmelen kommen och sade: Den mig ser, ser Fadren.
Och gick väl nå’nsin ett osannt Ord ur hans mun?
Så sp Or jag ännu och famlar i mörkret, Ty ej föllo
i Wien mig ur ögonen fjellen. Der funnos Tempel
och kloster nog; men icke ur något ibland dem Kom
Ananias till mig.))

((Här kommer han,» ropte deri blinde.

«Kom Bothvidi, med ord och anda, och öppna hans
ögon. Låt honom se, att Gud är Gud i det frälsande
ordet, Såsom i liimmelcris ljus, i törnekrona som
stjernskrud.»

Abdul fäste sin blick på deri vördnadsvärde och
rördes; Sporde och hörde, och tryckte hans
hand till ett möte i

lägret.

((Lyckligen ledde mig hit två stjernor,)) sade han
sedan; ((Luther och Gustaf. Ju mer man
i Wien dem sökte i

skugga

Hölja för mig, dess mer de väckte min fikna
beundran. For jag åt Vestern för ljus, så rnå jag
ock fara till norden. Tänkte jag. Natten sjelf
är ju der bestrålad af solen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free