Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Äfven ät Brahe sin hand araben räckte förtroligt,
Glad åt det löftet att framställd bli i konung-ens
åsyn, Nickade se’n, oeh till närmaste bygd fortsatte
sin resa.
Förd till sitt säte igen, Heiiicius sade: «En
afton. Sådan som denna, är värd trehundrade.
Tycken I icke Att, för en blind i ett tjell på landet,
jag lefver i verlden Temligen än?»
«0ch, jag tror, rätt gerna. Du valde din boning
Klokt i ett bomhus,» svarade Brahe.
«I verlden, fast icke
För den, icke dess makt till viljes, skole vi lefva,»
Sade han, »tills vi dö; och kanhända vi lefva i
verlden Efter döden ännu. Jag kommer tillbaka
till ämnet, Hvarom talet var nyss. Säg, tror du,
att Hassem der ofvan Ej ger akt på sin vän, ej väntar
att honom till dopet Följa en dag? Du sjelf,
då du går med din konung i
striden,
Vet du om ej Per Brahe, din stamfar, jemte sin konung,
Sätter sig ner på en sky att bestråla dig, såsom sin
sonson Han, och sträcka sin famn emot dig, skalle du
stupa.»
»Skön och naturlig jemväl, jag bekänner det,»
svarade riddarn , »Synes den tanken, att när
vi oss väpne för sanning och
frihet,
Fädernesland och Gud, vi följas af »vördade fäder,
Hjeltar och riddersman,» som före oss gångne i
tiden Visa oss ärans väg, och på den med glädje
oss finna. Dock vi se dem icke, och de kanhända ej
kunna Eller vilja oss se. Hvem skådar tillbaka,
då framåt Hänförs hela hans själ af hvad högst och
sällast han tänker? De fullfölja sin ban, vi vår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
