Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se,» sade den blinde,
«lcke bakom en mur för döden oss. utan en trappa
Uppföre. Stå vi deruppe ocli se i en växande
synkrets Frie omkring oss, skulle vi ej med nöje
tillbaka Kasta hit ner vår blick? Guds berg-
har foten i stoftet, Spetsen i skyn. En dimma för
oss den glänsande spetsen Skymmer, i det vi klänga
oss upp. Om dimman förspriddes, Såge vi nära oss
leende stå de vänner vi gråta, Såge dem räcka oss
handen till hjelp, då vi streta i branten. Eller tror
du en man, då han lyftes ur stoftet, ej egnar Sådant,
för hvilket en engel, som står vid den eviga thronen,
Stiger bland dödliga ner? Vid mörkrets seger på
jorden Grep din konung ined harm till sitt svärd,
och ined honom
ej mindre Harmsen du sjelf. Hur kan du
då tro, att den skulle i
himlen Utan förtrytelse ses af en Wasa, en Henrik
den fjerde?»
«Lofvar ej himlen oss frid, då vi troget kämpat i
tiden?» Frågade Brahe till biskopen vänd, som svarade
honom: «Frid, evinnerlig frid är hos Gud.»
^Ja,» ropte den blinde,
«Såsom i himlen, så ock på jorden. Känner ditt
hjerta, Riddare, midt i din kamp, då för
rätt och sanning du
kämpar,
Icke en himmelsk ro? Och den skulle der ofvan
förspillas, Om de salige der för menskligheten på
jorden Hördes ännu och toge sig del af dess heliga
strider? Ljuset är lugnt och tyst. Ej gnyr
det, som stormen och
dundret.
Far det dock ej mer hastigt än de? Så fara och
verka De som i ljuset bo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
