Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Långs flodens krökningar, som än försvann,
An syntes åter, vidgad till en sjö,
Beströdd med holmar, hvilkas gröna kronor
Sin dunkla bild i vattnets spegel bröto.
Mot elfvens tysta lopp i nattens lugn,
Hvad motsats af det dån, som stridens dunder
I bergen gaf, och af den vakna oron
Hos landets folk, som lyssnade förskräckt,
Hvar vid sin port, och sporde af hvarann.
Hvad ingen visste. Vid ett furstligt jagtslott
I en ofantlig skog, «se!» ropte tysken:
«Här hvimlar vildbråd utaf alla slag,
Som fräter bondens säd och på hans gård
Sig tränger in, ostraffad; men om bonden
Ett rådjur, eller blott en hare fäller,
Så blir hans straff, att i ett tukthus, skild
Från barn och maka, tio år fÖrsmäkta.
Jag skulle derför, oss emellan sagdt,
Ej gråta, om Fransosen gjorde här
Ett kort besök och skattade så väl
Jagtparkerne för våra små regenter,
Som källrarne för våra digra prester.»
Den norske nu, ifrån sin res vän skild.
Ej utan saknad af det tyska sinnets
Allvaiiighet och djup, ehur’ förtjust
Af sin fransyska drömbild, ställde sig
Vid svängbron öfver llhen. Der, midt på strömmen
Likt ett ofantligt vattendjur, hon låg,
Och sträckte ut sin högra arm, och grep
Från tyska stranden honom och hans sällskap.
Och i ett ögonblick dem kastade
I Republikens famn. En stad af tält,
En borg af vagnar, hästar och kanoner,
Med allt hvad brokigt i ett läger hvimlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
