Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om huf’vu’t sitter qvar. Det lärde mig
Min gode vän Lebon, när i Ärras,
Der jag- är bosatt, såsom i Cambray,
Han föreställde sjelfva majestätet.
Det är hos folket, veta vi, nu mer.
Till folket hör jag sjelf, en borgersmän,
Dock han mig gjorde till aristokrat.
Den äran fingo bönder till och med,
Som ägde något. Man behöfde ej
Det minsta göra eller tala, ja,
Ej tänka ens dertill. Han tänkte sjelf
För oss, att vi ej voro äkta vänner
Af republiken, och beställde oss
Med de förnäma rum i torn och slott,
Och höll för sig och sina kreatur
Med våra borgerliga hus till godo.
En mängd af dem, han plundrat, dog af hunger
I fängelsernas hålor, antingen
Hans guillotine, ehuru flink och färdig
Och alla dagar sysselsatt till midda’n
(Då fick den hvila för hans måltids skull),
Ej hann ined alla; eller ej så många
Af folket borde dö i folkets åsyn
På samma plats med grefvar ocli marquiser.
Jag blef dock ärnad, utan att jag vet
För hvad förtjenst, till guillotinens heder.
Men dessförinnan var Lebon sjelf fallen:
Och till min egen dagliga förundran
Bär jag ännu mitt gamla gråa hufvud.»
«Vi må visst undra hvar och en, att vi.
Af all den mängd, som rundt om oss försvunnit,
Här sitta qvar ännu.» Så ined en suck
En fru der sade: «Ack! det syntes oss,
Som skulle lifvets höst med en orkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
