Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Få en gång’ kommit öfver hela slägtet,
Att rycka bort det gröna med det vissna.
Men nu det liknar sig till vår igen.
Ja, pris ske Gud! vi kunna hoppas åter.
Se folket der vid byarna, hur friskt
Och muntert det ser ut emot den tiden.
Der borta är en dans på gröna slätten.
Det är ej mer blott ca-ira som sjungs,
Ej Carmagnolen blott som dansas vildt.
Det är en dans ifrån min glada ungdom,
En helgdagsdans. Jag får berätta er
(Här är väl ingen Jacobin i vagnen),
Att det i dag är ej blott Decadi,
Men söndag. Folket är så gladt på landet,
Nar någon gång de begge sammanträffa:
Då få de fira kyrkans helg tillika.
Snart hoppas vi en bättre tid också
För religionen. Redan här och der
En kyrka öppnad är och gudstjenst hållen.
Nu får inan också klä sig, som man vill.
Förr var det brott att vara söndagsklädd.
Jag mins, det kom en söndag till Cambray
En liten landtmö. Af sin fästman följd,
Som henne skänkt ett ljusblått sidenband,
Hvarmed hon knöt sin lilla hatt om hakan,
Hon till sin gudmor gick, och bar den klädning,
Hon af den hulda fått till faddergåfva.
Bäst hon på torget går, så gripa henne
Två grofva händer, och, hvad ingen tror,
Som sjelf ej sett, till hvad omensklig vildhet
Ett hyfsadt folk kan falla med en hast,
Hon kläddes af och släpades på gatan,
Ni kan förstå i hvad belägenhet,
Och kastades i häkte, och med henne
Den stackars gossen, som till hennes värn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
