Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Att en gudomlig makt hans föremål
Bjöd andas och få lif. När han det slöt
Med vildt begär i sina armars band,
Och kände blott den kalla, hårda marmorn,
Föll han i raseri, och re’n förut
En dåre, måste nu bli lagd i fjettrar.
Bed Gud bevara ditt förnuft, min vän,
När du lär känna friheten, som jag.
Af hennes skönhet dårad, såsom du,
Jag sträckte ut min famn att henne fånga;
Men när jag henne till mitt hjerta slöt,
Farm jag med rysning blott en bild af sten,
Som, liflös sjelf, af ädla menskolif
Beständigt nya hekatomber kräfde.»
Stum och förlägen, Fjellman såg på mannen, Som
detta talte. Det var den med sorgdrägt, Som re’n
i vagnen hans förundran väckt, Då i hans tal låg,
under sken af vantro, En sorglig sanning.
«Ja, en hednisk bild!» .-. Fortfor Remy, det var den
dystres namn, - «De gamlas bilder eftergjord i skolan,
Den hade der bort stanna, att med dem Beundras blott;
men blef af tidens hvälfning Olyckligtvis på torget
ställd för folket, Hvars blindhet gjorde sig deraf en
afgud, Och den fick prester, och de bjödo offer,
Ack! menskooffer. Ibland dem sin konung De
slagtade, just här - der vi nu stå.»
Vid dessa ord hans anletsdrag förvredos, Och alla
lemmar genomfor en skälfning. Men efter en minut sig
lik igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
