Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Da lian säg röken derifrån, och gick.
«Mcn hvarför springer detta folk sa blekt,
Oeh viker af vid samma hörn som han?»
Så brast hon ut se’n hon en stund der suttit,
Och stod med bäfvan upp, och Hög till hörnet,
Och såg ett aritändt hus. Den grymma aning,
Att det var der, som hennes fader bodde,
Slog henne straxt; men slog ej ner det mod,
Naturen henne gett och dygden stärkte.
Då hon bland hopen trängt sig fram till stället,
Ser hon sin vän, som röd och svettig nyss
Hört upp med fåfängt arbete att släcka,
Vid en betjent, som bergat ett porträtt.
Midt i sin oro han besåg det rörd;
Ty det var likt Julie. «Dct är min mor,»
Utropte hon, som korn. «Men ack! min far
Hvar är han? Säg! - Ar han ej frälst? o himmel!
Han måste vara det, då denna bild
Har kunnat räddas. Han är sjuk törhända,
Hvart är han buren? För mig till hans bädd.»
«Han har gått ut, att se på tornets brand,
Ej väntande besök af elden här,»
Berättar hans betjent. «Gif er tillfreds!
Hvad tröst för honom nu, att i sin famn
Sin dotter, som han trodde död, få sluta.»
Knappt hade Fjellman talat dessa ord,
Då vid ett ögonkast åt grefvens rum,
Der flammor fyllde re’n det ena fönstret,
Han i det andra honom varse blef.
Han smög sig frän Julie och in i huset
Och uppför trappan, der af lågan mÖtl.
Dock flög han genom den, ocli kom till grefven,
Och grep hans hand att föra honom ned;
Men trappan föll, och stående i dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
