Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast jag i Thules kalla vrå är född; Och ett Arkadien
skall jag finna der, Om hon, som en gång offrat sig
af dygd Att bli en bondes dotter, nu af kärlek Det
offer gör att bli en bondes maka.»
Till denna stund Julie bestridt sin känsla,
Ej blott af vördnad för sin faders fördom,
Men derför att hon sjelf ej fann den likhet
Emellan dem, som hör till makars sällhet.
Ej att den stolthet, som hos henne var,
Ur samma källa flöt som St. Juliens;
Men då hon tänkte sig sin man och herre
I verldens ögon under henne satt,
Och af sin egen känsla förödmjukad,
För det han henne nedsänkt, då det annars
Ar mannens fröjd att lyfta upp sin maka:
Beslöt hon för hans skull försaka honom,
Och blott af aktning, ömhet om det värde,
Hans dygder ägde, offra upp sin kärlek.
Men nu förhållandet helt annat blef.
<d)er,» tänkte hon, «är lifvet en idyll:
Der, i naturens sköte, skall han ej
Behöfva rodna för sin makas börd.
För öfrigt är det nu, då i mitt armod
Han mig en tillflykt ger, ej mera han,
Som förödmjukas, utan jag som blir
Hvad jag så gerna är, hvad hvarje huld
Och lycklig maka gläder sig att vara:
Min man för allt, som gör mig säll, förbunden.
Och desto högre skattar jag min lycka,
Då hon en gåfva af hans kärlek är.»
Ej van vid omsvep, se’n hon sig bestämt, Hon räckte
honom, med sin hand, sin mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
