Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Till edra fäders bygd och stånd och yrke,
Ni lefver der fördold och aldrig far
Till Frankrike, ej för min dotter dit,
Om också Ludvigs thron der återställdes.
Då vill jag ej förbjuda er förening;
Och hellre må den ske i fjellens öken,
An att i Köpenhamn den blef ett ämne
För dagens rykte, som till Ludvigs hof,
Till Coblenz och hvar helst fransyska adeln
En fristad funnit, flöge snart dermed,
Och gjorde kända blott ert namn, er börd,
Ej edra dygder, er förtjenst om mig.
Jag känner dem och ger dem en belöning,
Som är dem värd.» Nu tog han dottrens hand,
Slöt den i hans och öfver begges hufvu’n,
Vid sängen böjda, bredde sina händer,
Gaf sin välsignelse, och bad om den,
Som af en fader ofvan molnen gifves.
Lugn af den seger, som natur och kärlek
Hos honom vunnit, föll den sjuke nu
I verklig sömn och kände sig deraf
Så stärkt, att läkarn, trots sin vetenskap,
Gaf honom hopp om en förnyad helsa.
Som om han fått den re?n, så munter vorden,
Han sade till Julie: «Jag var hos dig
I Norge nyss, och fann dig i ditt hus
Som mor och maka blomstrande och lycklig,
Och trifdes sjelf uppå det glada stället,
Ej fägnad blott af dina vackra barn
Och ined din aktningsvärda man förtrolig,
Men af hans far en vän. - Han syntes mig
Ej som en bonde är i andra länder,
Men som en forntids patriark beskrifs.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
