Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Nu trädde in i rummet utanför, Af grefvens tjenare
förgäfves hindrad, En man som ropte: «Fins en
Fjellman här? Det är hans gamle far som honom söker.»
«För gubben in, min dotter,» sade grefven. Och som
en engel tar vid grafvens port Den frälste frommes
hand, så tog hon hans, Och förde in en man af reslig
växt, I nordlandsdragt, som sekler ej förändrat, Med
gyllne spänne i ett prydligt bälte, Hvarvid en knif,
mer lik ett svärd, var fäst. Ej tyngd af sina år,
ej af dem blekt, Han stod der rak som vintergröna
tallen, Och med sitt sriöliår lik ett fjell i solsken:
Så ren hans uppsyn var, så glad, så hög. Och ined
det enkla, lugna, stolta skick Af ädel frihet, som
är Norrmän eget, Helst dem deruppe, som med fadrens
språk Ännu bevara äfven fadrens seder, Han trädde
fram och helsade på grefven, Ej med en bugning,
endast med en nick, Och sade: «Frid och helsa gifve
Gud!» En vänlig vink att sittq, på den stol, Julie
ställt fram med mer än höflig min, Var grefvens svar,
som sade till sin dotter: «Han är den samme som jag
såg i drömmen. Då sutto vi och glammade tillsammans;
Men nu, ty värr! förstå vi ej hvarann. Dock se der
kommer en förträfflig tolk.»
«Min far!» «Miii son!» I detta kära möte Julie var
frestad att den tredje bli, Och ställa sig vid sidan
af sin vän For att den faderliga famnen dela. «Men
ack!» sä steg i hennes hjerta fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
