Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
«1 tusen år,» föll grefven in förundrad, Och än
på sonen än på fadren säg. När denne hörde hvarom
fråga var, Tog han en värdig min och talte detta,
Som ord för ord han sonen tolka böd.
"Femhundra sjutti år förflutna äro Från det för
Norge alltid minnesvärda I Bergen hållna ting, då
konung Håkan, Den store Sverres honom värde sonson,
Befästes på sin thron och slöt en lång Bedröflig
tid, som riket sönderslitit. Bland Norges bönder
(bönder hette de, Men både lagen skipades af dem,
Och harar fördes an, och kungar valdes), Den vise
Gunnar höjde främst sin röst, Som alltid sanningens
och ärans var, Och Håkans rätt till sina fäders krona
Beviste tydligt af St. Olofs lag, Som hela folket
stadfäst och besvurit; Och alla ropte: lefve konung
Håkan. Se’n, när de druckit, tog den ädle kungen Det
gyllne spännet ur sitt eget bälte Och gaf åt Gunnar,
som en kunglig skänk. Han var den värd i härkomst
som i dygd. Från Sigröd, en af konung Haralds söner,
Han drog sin börd: som i sitt ättartal Han led för led
bevist. Jag är hans ättling Och i mitt hus förvaras
skriften än. Far efter son, allt sedan Gunnars tid,
Sitt namn der tecknat eller teckna låtit; Knappt
om sin gård mer måne än örn den. Och om det gyldne,
konungsliga spännet. Jag bär det än till högtids,
sorn ni ser. Och högtid var det för den gamle Säming,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
