Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Då han i dag, för det han först blef varse
Och släckte elden i ett kronans hus,
Blef kallad upp till hofs och fick slå hand
Som ärlig Norrman med vår store Bernsto rf,
Ja med regenten sjelf, vår gode Fredrik.
Och när de tackat mig, jag dem gaf tack,
Som i en farlig tid bevarat riket.
Jag var ej häpen att för prinsen stå;
Ty ingen annan fruktar jag än Gud,
Ehur’ jag ärar dem som väldet hafva,
Och dem välsignar, som det nyttja rätt.
livad blodet angår, är det lika rent
l mina ådror. Ja, en bonde blott,
Är jag likväl af kunglig stam, jag äfven.»
Härvid han tog en uppsyn och en ställning,
Som skulle en af Norges gamle kungar
l honom sjelf stått fram. Och St. Julien,
Som kände ingen grefve, ingen prins
Så hög i anor, reste sig i sängen
Och bredvid den lät flytta fram hans stol.
De unga gåfvo åt hvarann en blick.
Men Fjellman tänkte för sig sjelf: ((Törhända
Ar hela Norges folk af kungablod;
Ty hvarje Fylke hade förr sin konung,
Och stort var äfven deras tal, som namn
Af öfver-konung vunno om hvarann;
Och när århundraden förlida hunnit,
Härstammar hvar och en som lefver nu
Från hvar och en, som fordom födde barn;
Ty fast vi alla kommit från ett par
Har dock hvar menska, då hon uppåt räknar.
Millioner fäder och millioner mödrar.»
Småleende, behöll han denna tanke
Tyst i sitt bröst, för att ej glädjen störa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
