Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Så för Julie och sig, som för de gamle, Af deras
närmniiig till hvarann. Ty nu, Fast ej med tal,
dock med en vänlig nickning Och hjertlig skakning
af hvarandras hand De sin förtrolighet och vänskap
viste.
«0m jag står upp, hvad jag dock sjelf ej tror,
Från denna sjuksäng!» sade St. Julien,
«Så vill jag följa er till Norges dalar
Och gömd för verlden sluta der mitt lif.»
Han slöt det här. Den liflighet han kände,
Var själens blott och skyndade hans död.
Så dör ett ax, då efter nattens frost
Det qvicknar upp för morgonsolens strålar:
Det dör, ty all sin värma, allt sitt lif
Det ger åt perlan, sorn der smälter fram,
Mot ljuset glänser och åt skyn försvinner,
Ej trodde Fjellman, sedan nitton år
Han njutit i sitt hus, som man och far,
Och i sin bygd, som landbo och som granne,
Allt hvad hans hjerta kunde önska sig,
Att än en högre grad af jordisk sällhet
Han kunde vinna af en huld Försyn.
Hvad honörn spåddes af liemy, han glörnt,
Då i sitt lugn han ingen frihet saknat,
Tills det blef uppfyldt genom det förbund,
Som gjorde fjellen till en tempeldom:
Ty hela Norden blef ett frihetens
Och fridens tempel. Nu den höga bild,
Som tjust hans ungdom, trädde i hans själ
A nyo fram och blef ännu en gång
Utaf hans pensel tecknad i hans album.
Ej mer med håret flygande för vinden,
Men af en bindel fäst, ej sorn en nymf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
