Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Men I bedran er, barn; ty icke mindre fina Hon hade
känslor, än behag. Ej blott det yttre flor, ur
hvilket lynnets drag-För verlden skulle genomskina,
Af konsten hade fått en väfnad utan fel; Men äfven
hjertats inre spel
Var stämdt som ett klaver af snillet och af smaken,
Se’n hennes fjorton år: då mången månskensnatt Med
Lidner i sin hand hon satt, Och gret förtjust och
drömde vakeri.
Väl sjönk bakom de lönnars skygd, Som gömde hennes
födslobygd, Då hon till staden for och trädde in i
verlden, Den första känslans morgondröm. Ty hennes
lefnad der blef lik den segelfärden, Då en förgylld
galer flöt fram på Cydni ström Med purpursegel,
silfverårar, Och vid Sireners sång och Nereidcrs
dans, I all den skönhet, all deri glans, Hvarmed
en qvinna rör, förblindar, tjusar, dårar, Egyptens
drottning steg i land, Antonius bjöd till gäst och
slöt i rosenband. Dock midt i flärdens ståt och
nöjenas berusning Lidona mindes mången gång Hur hon
i lunden satt och göt vid trastens sång-För sina
systrar ut sin oskulds första tjusning. Då rörde
sig i hennes unga bröst En uerf, som fåfängan och
yppigheten döfva, Och väckte med ett qval, som är
sin egen tröst, Den känslan att en vän behöfva;
Och för ett ögonblick fann hennes sympatin, Med ett
romantiskt svärmeri. Det sökta föremål i hennes äkta
maka. Franzéns Dikter. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
