Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
När nu den ädles skygd, hvars kärlek henne bragt
Ur medelmåttans vrå, för att i furstlig prakt
Beundras af hvar krets och alla nöjen smaka,
Från hennes sida hastigt föll:
Hvad under, att hon svor (en ann’ sak om hon höll)
Den sköna ed: att all den glans försaka,
Hvari, en ny komet, hon tjust behagens verld,
För att en helig eld, på sorgens altar närd,
Ät skuggan af sin vän i enslighet bevaka,
Så länge tills hon hör hans kallelse i skyn
Och känner flyttningsstunden mana:
Då lik en friad svan, ur denna ökendyn,
Hon honom följa får uppå en himmelsk bana.
I en alkov, hvars fladdrande gardin
Nyss glänste med en grupp af glada Cupidoner,
Som tittade naivt med skälmsk oskyldig min
Ur vecken af ett tryckt musslin:
Der se’n af svart flanell en natt, som gueridoner
Med bleka lampors sken blott dunkelt lyste opp,
Ännu en anblick bjöd, till afsked, af den döde,
Förrn locket föll och hennes öde
Bestämdes utan hopp:
I denna dystra helgedomen
Fördref hon suckande sin natt,
Och i sin tomma famn tog än hans skugga fatt.
Om dagen vid hans bild i förmaket hon satt,
Och läste Y o un g om döden och om domen.
Hvad sorgelig kontrast! att se hans klagosång På
det mahognebord, vid hvilket mången gång-Hon öppnat
qvällens fest, en offrande prestinna. Ehuru mer lik
en gudinna. Ur ett kinesiskt offerkärl, Som rykte på
en azurlåga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
