Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Half öppnar Elysén emellan dalens kinder,
Ar denna prakt af sta’n, som i Lid o na s rum
Inflyttas genom ett af konstens nya under.
Man satt der, sjelf fördold, på kanapéen, oeh säg
Af slott, theatrar, torg och alla nöjets tempel,
Af präktig fackelfart, af stolta riddartåg,
Af hvarje dagens fröjd, af hvarje modets stämpel,
Af stjernor från den högsta sfer,
Af skönheter i vagn, liftroppar i gevär
Och lustpartier under segel,
Af allt hvad skönt och nytt plä’r i en hufvudstad
Sig visa på en promenad,
Af verlden, med ett ord, i en förtrollad spegel
Ett rikt och gränslöst perspektif,
En tafla, ständigt ny, i rörelse och lif.
Att utan strid emotstå kunna
Den dageliga frestelsen
Af denna syn: den sjelfförsakelsen
Är icke tänkbar hos en nunna -
Än mindre hos en enka, lik
Lidona, ung och skön och rik.
Hon fann det sjelf, af Loths förmätna rnaka
Om sanningen af den sentensen lärd:
Att, se’n man ryggen vändt åt denna snöda verld,
Är det försigtigast att icke se tillbaka.
Fördenskull vande hon ej endast spegeln så,
Att den blott henne sjelf lät se i sorgens vrå:
Hon ock en svartsjuk skärm för sina fönster fällde.
Ja, från all verldens glädje skild,
Hvar tafla till och med, och bild,
Som påminte derom, hon ur sin åsyn ställde.
Blott kärleken, som flög med Psyche upp till skyn,
Behöll hon i sitt rum, att tröstas af dess syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
