Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Tyst! hvilka ljud! liksom en aftonvind
Der spelte i en lind
På Eols luta!
Hvad röst, hvad gudaröst,
Som vill en himmelsk tröst,
Lidona, i ditt hjerta gjuta!
Hör! det är kärleken,
Som stiger ned igen
Till den förgråtna Psyelies möte,
Och henne vill, försont, upplyfta i sitt sköte.
Utom sig sprang Lidona upp,
Och lyss med bäfvan och med tjusning -
Och rycker skärmen bort. Nu hvilken himmelsk
ljusning
Uppfyller hennes rum och sluter om den grupp,
Som pryder hennes bord, en krans af gyllne strålar!
Men blicka upp åt skyn, och samma grupp du ser.
Den står der, ej af marmor mer,
I himlafärgers glans, dem blott en engel målar.
Nej, lefvande står Amor der,
Och Psyche upp i ljuset bär.
Det är ej mer de två, det är din inan, Lidona,
Som sitter på en thron af guld,
Sig lik, blott mera saligt huld,
Och vinkar med en stjernekrona
Dig upp till sig på molnets bryn.
«Hvad!» ropar läsarn spotskt. «Ar det en andesyn?
Ar hon i Svedenborgs mysterer
Magnetiserad in af en adept baron,
Som lefver i de högre sferer,
Ej dem på jorden blott, och stämmer dagens ton?
Jag kunde svara ja och lägga till de orden:
* Denna dikt. skrefs 1798.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
