Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Fåfängan sjelf i en lakej
Se ut och kläda sig och tala och sig ställa.
Lidona har, jag vet ej hur,
I ensamheten sport, hvad lysande figur
Två eleganter nu i granna verlden göra.
Nyss komne dit, den ena från Paris,
Fransysk i ton som drägt, i smak som lefnadsvis,
Och framför allt i konsten att förföra;
Den andra från de Britters land,
Dem lik ej blott deri, att hattens blanka kulle
Och rockens snitt och skornas band
På hårsmån voro som de skulle,
Men ock i stolt förakt för allt, hur godt det är,
Som ej en engelsk stämpel bär.
Den ena sina skor ifrån Paris beställer,
Den andra till och med sin tvätt i London har.
Katt hvithet, säger han, och på sin halsduk drar,
Blott Themsens vattnet ger åt linnet.
Fast hatande hvarann, de tu
Dock i ett råd förent sig nu,
Som Caesar och Pompej: med det forsat i sinnet
Hos hvardera, att sin rival
Hos könet sätta ned på sjelfva deras bal.
Emellertid ej blott den önskan, som gemensam
För beggedera var, att få Lidona dit,
Men ock det hopp, att henne ensam
Intaga re’n förut, upptände deras nit.
Och hvardera dervid af Guden,
Som deras budskap bar, ovetande blef tjent.
Ej nöjd att korten ge, han ber, hvad begge ment
I tysthet hvar f Or sig, att, för att rätt bli buden,
Hon ville ta emot dem sjelfva på visit.
Han nämner denna bön för hennes kammarpiga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
