Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13*2
Men till och med livar bokstat’ granska,
Jag nämner att han slöt, fnst hemma i var Nord,
Så, med ett sydligt e, sitt namn, att det
förfranska.
Att det var han, Lidona sjelf förstod,
Och rörelsen af hennes blod
Gaf färg åt sjelfva hennes panna,
Då Öfverraskad af hans syn
Hon honom såg vid hennes fönster stanna.
Hvad under! att hon riu steg hastigt nur ur skyn,
Dit henne lyft poetens yra.
Arid dånet af en vagn, hvem aktar på en lyra P
Och sådan vagn! En char, som bär pä nöjets ban
Den förste elegant i sta’n.
Tänk! hvad triumf det skulle vara,
Lidona, att i den längs Drottninggatan fara!
Hvad haye der skulle stå och ropa: hvilket par!
Det är j n Psyche sjelf som med Cupido far!
Se, på hans faeton en målning föreställer
De begges alltid sköna grupp.
Dock här ej hon åt skyn af honom lyftes upp:
Nej, sjelf han sina vingar fäller
Och, fäst af hennes famn, vill bli på jorden q var.
Märk, hvad betydelse det har,
Att samma bild dig möter åter
Och stannar vid ditt hus, och visar dig ej mer
En Psyche, som ser upp ät himmelen och gråter,
Men en som sjelf en himmel ger.
Hur i L id o na s själ de tankarna sig smögo
På den sekund, som vagnen höll,
Och hennes blick på den ifrån dess herre föll,
Jag ej förklara kan. Alen att de hastigt flögo,
Med vagnen bort igen, jag tror!
Ty i detsamma s örn den for.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
