Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Men hör- jag ej ön läsarinna,
Som ropar: «Sluta nu berättelsen;
Ty eljest, är jag rädd, blir aldrig slut pä den.
Hvem af de tre skall priset vinna:’
Säg det med några ord, så väntar jag ännu.» -
Om jag det visste blott? Jag frågar er, min fru,
Sätt er ni sjelf i hennes ställe,
Som vore ni så ung och skön - hvad ni ock är,
Förlåt mig! - Med ett ord, sätt er i fönstret der,
Och var Lidona. Nu, bekänn, hvem blir den sälle?
Blir det ej han i faeton,
Ej blott för dennes skull, men också för hans egen?
Se honom utan den, och lik Zefireus son
Med Flora syns han er: så lätta äro stegen.
Och såge ni hans dans och hörde ni hans sång,
Ja, blott hans tal, som, på en gång
Fransyskt och svenskt, med ständiga fleurettcr
Påminner om hans namn Florelie.
Men älskar ni ej dem, så ställ
Ett vigtigt ämne fram, och hör, hur han det sätter
l präktigaste dag för er;
Ty mycket känner han och lägger ut än mer.
((Orimligt!» ropar ni. Orimligheter
"Naturen roar sig att göra sjelf ibland.
Så i de lärdas böcker heter
Allt hvad de ej förstå, se’n de med dristig hand
I hennes mörka verkstad famlat,
Der stoppat näsan in i hvar retort
Och degel, och till slut gått lika sluga bort,
Med allt det skräp af gissningar, de samlat
Till än ett nytt system. Förklarc den som kan
Det fenomenet: nog historien berättar,
Att af en deg till en förståndig man
Naturen en gång gjort den förste ibland sprättar.
Om annars någonsin naturen gör en sprätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
