Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axplockerskan. (Efter Thomson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Af de behag, som hennes blyghet gömde. I samma
ögnablick sprang i lians bröst Ett kyskt begär,
okändt for honom sjelf. Äri rådde verlden: och han
räddes för Dess löje, som ej filosofen sjelf
Förakta kan, om en, som plockat ax På marken,
vann hans hjerta! För sig sjelf Han gick och
suckade i tysthet så:
«H vad skada, att en så förträfflig växt. En sådan
skönhet, der ett lifligt vett Och mer än vanlig
godhet synas bo, Skall offras opp i famnen på en rå,
0 hyfs a d bonddräng. Hon har tycke af Acastos
slägt - ack! hon påminner mig Upphofvet till min
sällhet: det var han Som lade grunden till min hela
lycka. Nu hvilar han i grafven: och hans gods,
Hans hus j hans slägt, som blomstrade så skönt,
Allt är förströdt. Det säges, att hans dotter
Och gamla enka lefva i en mörk Och enslig vrå, dit
en bedröflig hågkomst Och ädel stolthet drifvit dem
ifrån Deri ort, som kände deras bättre dar. Förgäfves
har jag länge letat dem: Drömlika hopp! om det den
dottren vore!»
Han frågte henne noga om all ting
Och fann, att hon den samma var, hans väns,
Den gode värdige Acastos dotter.
Hvem kan de skilda känslors ljuf het skildra,
Som strömmade ifrån hans rörda hjerta,
1 skälfvande förtjusning, kring hans nerver? Nu
bröt hans qväfda eld i flammor ut, Bekänd och fri.
Och då i hennes skådnin^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
