Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Första stunden. På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20G
Jag glömde all min skuld: hur brottsligt jag förförde,
Jag, att dig leda satt, ditt hjerta, sorglöst än
Och öppet, som ett barns, för hvar förtrolig vän,
Som blott dess ömma spel af sköna känslor rörde!
EMILI.
O! nämn ej om din skuld. Den skyldiga var jag,
Som glömde i din bok det sköna och det höga,
Att lutad på din arm blott hänga vid ditt Öga.
Jag läste i din själ de sköna ädla drag,
An mer de döda verk, du gaf mig af de visa.
Förrän du faran såg, var jag förlorad re’n.
Ditt sjelfva ädelmod att vilja fly mig se’n
Mig band vid dig än mer; och se, din Eloisa
Mer säll, än den i Popes, än den i Rousseaus bref,
Slöt sin roman helt kort - och din prestinna blef.
CARL.
För min skull måste dock en far sitt barn förvisa! Ett
så förgtldadt barn! En far till dess så huld!
EMILI.
För din? Nej, för min brors, nej, för hans högmods
skull,
Som ville se mig sänd att dö vid verldens ända
För ättens heder blott - fast hemligt glad, tör
hända,
Att ensam arfving bli ej af dess heder blott.
O! jag begärde sjelf ej mer än fågelns lott,
Som under vårens sky, på egna vingar buren,
Sjelf lyssnar till en röst, bland hundrade blott en,
Sjelf möter den med svar, af hjertat svarad re’n,
Och med den valde flyr att bergås af naturen.
En flicka, som är kär, har så en fåglaart.
Ju mer hon stängts förut, ju värre se’n dess fart.
Jag felat: jag begär ej, att mitt steg skall gillas
Till vådlig eftersyn för döttrar, som förvillas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
