Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Han bär sitt kors så lätt., som någon ny gjord
bisp. Här står en sällsynt elg och stolt sitt hufvud
vänder Från björken, af hvars topp han bette,
ser oss an, Med undran och förakt, en stund,
som tänkte han: Förföljs jag äfven här? och flyr
åt flodens stränder. Du låter honörn fly och simma
öfver den. Dock far han till sin död åt söderns skog
igen, Så präktig i sin fart utöfver fält och hedar,
Som öfver vårens is en seglare på medar.
CAllL.
Den ädle! - Måtte ej, o Svithiod! inom kort
Så dina hjeltars tal, som elgars, glesna bort!
Dock stammen, frisk ännu, har qvar sin gamla kärna,
Och nya dygder bär, då de behöfvas mest;
Ja, Manhems ära står, af seklerna befäst,
Må hon än gå i moln, hon står, som polens stjerna. -
EMILI.
Se der den stjernan: se, hon blickar Öfver oss Sig
lik, vid all den skräck af eldkulor och bloss, Som
tidens tecken är. Yid åsynen af henne, Yi äfven,
gömda här, ett fosterland bekänne.
Men till vår jagt igen. En ripa löper der,
Den öfver tufvorna som drifvan lika snälla. Slå
vad, med ditt gevär du henne ej kan fälla, Du man;
men i mitt garn, jag qvinna, henne snar. Håll!
du ej hjerta har att pelikanen döda, Som djupt i
Öknen flyr att sina ungar föda, Om ej med eget blod,
som åldern diktat har, Dock, lik en mensklig mor. utur
sitt brösts förvar.
CARL.
Men hvad? om en million af lemlar vi der möte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
