Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnöjelse gaf mig den i hafvet nedgående solen, en af de sublimaste och
tillika skönaste syner i naturen."
Det opoetiska i Franzéns yttre omgifvelser ersattes af det inre
lifvet i den förtroliga krets, som efter fadrens död slöt sig omkring
hans mor af hennes barn och syskon och några få vänner, och utgjorde
en liten idyllverld för sig. Af ett äldre fruntimmer[1] i denna
omgifning hörde han under de långa vinterqvällarne uppläsas en mängd
verser af Dalin och andra den tidens skalder, och lyssnade begärligt
derpå. Hon förtäljde äfven om ett sällskap af fruntimmer i Uleåborg,
som i hennes ungdom förenat sig till vittra nöjen och äfven utfört
skådespel. De hade utgjort fem till antalet, och bildat sig till en
slags orden, hvars tecken var en liten penning, som föreställde fem
sammanbundna liljor med omskrift:
I ljuft och ledt
Äro vi ett.
Man bör märka att Uleåborg, der denna kärlek till vitterhet lefde
och blomstrade, ligger nordligare än Skalholt på Island och
nordligare än Archangel vid Hvita hafvet.
Bland hågkomster från barndomstiden är det en, som Franzén
på äldre dagar omtalade såsom märklig för den väckelse, som hans
lifliga inbillningskraft deraf erhöll. Han fick en dag med sin mor
besöka ett gästrum i en flygelbyggning, der han förut icke varit.
Rummets alla väggar voro uppfyllda med målningar, förfärdigade af en i
grannskapet boende konstnär. Med häpnad och beundran betraktade
han alla dessa taflor, föreställande dels landskap, dels figurer med
ämnen ur bibliska historien, dels djur och blommor. Han kunde icke
se sig mätt på dessa taflor. – För honom betydde det föga, att de
saknade värde såsom konststycken. Inbillningen fyllde hvad som
brast i framställningens sanning eller behag. – Att få besöka detta
målningsgalleri och dröja der var hans största njutning. – En tafla
föreställde Rebecka vid brunnen, vattnande Eleazars kameler.
Berättelsen derom kände han väl ur Bibliska historien, men bilden
fästade sig outplånligt i hans minne. Den träffade törhända någon
idyllisk sträng i den lyra, som framdeles skulle ljuda under hans hand.
– Af en annan tafla, som visade ett snöbetäckt berg, uppför hvilket
en Lapp kör med sin ren, leddes hans föreställning till Lappmarken.
Hela nejden i hans födelseort är ett slättland. Ett berg var således
för honom något underbart: äfven renarne med sina månggreniga horn
och det Lappska åkdonet förvånade honom. Då han diktade sin Emili
framträdde åter lifligt dessa bilder från hans barndom.
De småsaker som han rimmade i sina gossår finnas icke qvar.
Endast ett stycke från hans tidiga ålder är bevaradt och är det äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
