Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
morgonens arbete. Till handsekreterare använde han
då vanligen sina döttrar, den ena efter den andra,
allt efter som de uppväxte, tills de, såsom gifta,
flyttade från fadershemmet. Den yngsta var det i
hans sista lefnadsår. Men om något hinder på dagen
mötte renskrifningen, att den uppsköts, hände det,
att han någon tid derefter ej sjelf kunde läsa sin
egen handskrift. - Äfven hans bref voro vanligen
ytterst svåra att dechiffrera. Medicinalrådet
Rutström, med hvilken han flitigt brefvexlade, bad
honom förgäfves att skrifva "läsligt". En dag erhöll
Franzén på Kumla ett bref af honom från Stockholm,
i hvilket han mot slutet yttrar, att han ville omtala
en i högsta grad märkvärdig nyhet, som säkerligen
skulle mycket intressera honom att känna. Derefter
härmar han i flera rader Franzéns stil, med här
och der ett läsligt ord mellan andra, som blott
bestodo af streck och krokar och slutar så brefvet:
"Då du, som jag förmodar, försökt att taga reda på
det ofvanstående, kan du erfara, huru ondt jag sliter
med dina bref." Den sällhet, som Franzéns älskvärda
maka beredde honom, afbröts genom döden, då hon,
endast 26 år gammal, bortrycktes från maka och fyra
barn. I sex år hade deras äktenskap varat. Hos sina
föräldrar fann han skygd och omvårdnad för de tvenne
yngre af sina moderlösa små. Hans ogifta syster,
som nu flyttade till honom, blef en öm moder för de
båda äldre och för honom ett kärt sällskap; men då
hon kort derefter gifte sig med prosten Frosterus,
blef det för honörn nödvändigt att tänka på inträde i
nytt gifte. - Medan hans maka ännu lefde, hade han med
henne besökt Stockholm och bland andra vänner äfven
Choræus, som då var adjunkt vid krigsakademien och
gift med enkefru Robsahm, född Wester. "Jag gladde
mig" - skrifver Franzén - "åt hans husliga sällhet
utan att drömma om det som honom förestod och hvaraf
min framtida trefnad och lycka skulle bero". -
På en resa till Åbo, der Choraeus skulle aflägga
prof för professionen i teologiska fakulteten,
förkylde han sig och ådrog sig en svår hektik,
som lade honom i grafven, några månader senare än,
i samma sjukdom, Franzéns maka bortrycktes. - Då han
fick veta att Franzén var enkling, och derjemte kände
sitt eget slut nalkas, anförtrodde han åt en af sina
vänner sin önskan, att enkan måtte blifva Franzéns
maka. - Hans önskan uppfylldes. - Aret derpå (1807)
öfverreste Franzén till Stockholm, och vid sitt besök
hos den unga enkan märkte han på hennes rodnad och
förlägenhet, att den döende vännens ord voro äfven af
henne kända. I September månad samma år stod deras
bröllop. Förenad med en förträfflig maka kände han
sig åter lycklig. Hon blef hans goda engel. Hvad hon
för honom var och hvad han med henne förlorade, då
hon af döden bortrycktes 1829, har han uttalat i den
djupt rörande sång, som bär namnet: De tvenne uren:
det egna *.
* Se III: 350. För att förstå en hänsyftning,
som förekommer i 4:de stansen, är nödigt känna att,
då något angeläget arbete förestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
