Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige och Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<b>Sverige och Norge.<b>
Det faktum vi förut sökt ådagalägga: att vårt svenska
folk stått utanför 1800-talets härskande och lifgifvande
tanke, nationalitetsidén, och därigenom under hela detta
århundrade så att säga vandrat med en black om foten och
gått miste om den stora kraftkälla, som kommit de andra
folken till del, – detta faktum har i främsta rummet kommit
till synes i vårt förhållande till Norge. Och därför är
det nödvändigt för oss att något skärskåda detta förhållande
och dess historia, för att få en fullständigare bild af huru
det svenska folklynnet yttrat sig under ett nu snart förflutet
tidehvarf.
Det norska folkets historia är egendomlig. Efter en stor forntid,
som dock slutade med att landet i inbördes strid fullkomligt
tillintetgjorde sig själft, föll Norges folk i en fyrahundraårig
dvala, i fråga om hvilken det märkligaste förhållandet
är, att landet under hela denna tiden fick sofva – i fred.
»Det är godt för skalder att få sofva», säger Fröding, och
under nyssnämnda, sällsynt gynnsamma förutsättning är det
godt också för ett folk. Därunder kan en nation samla krafter,
både fysiska och psykiska, för en kommande ny verksamhetstid.
Det hör öfver hufvud till vårt svenska folks historiska
pröfningar, att en dylik, stärkande sömn icke någonsin
varit oss beskärd – om ej möjligen under 1100- och 1200-talen.
Sedan dess ha vi städse fått bära dagens tunga och hetta.
Under 1800-talet ha vi »sofvit» i en annan mening af ordet,
utan att vara dispenserade från samma arbetskraf som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
