Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra och lystra, genom att skingra den okunnighet om Sverige, dess intressen
och sträfvanden, som nu öfverskufggar dem, och väcka till lif den slocknande
glöden af svensksinne och fosterlandskärlek.
Endast ett medel finnes – ordet.
Amerika har liknats vid en smältdegel, ur hvilken af de mest olikartade
råämnen en homogen produkt erhålles; och säkert är, att den andra generationen
vanligtvis blifvit helt och hållet amerikansierad, ja till och med
förlorat sin nationalitets säregna fysiska kännemärken och kunskapen om sina
fäders språk. Men med utvandrarna lyckas denna omdaningsprocess sällan.
Äfven de som i allt söka ’out-yankee the yankees’, kunna ej öfvervinna sin
utländska börd, dialekt och begrepp. De känna, att de trots alla sina
ansträngningar äro och förblifva främlingar. men genom den häraf föranledda
ensamhetskänslan drifvas de att söka sina närskylda. Liksom lika fåglar
skockas, hälla sig de olika nationaliteterna samman, stundom bildande hela
kommuner, i städerna företrädesvis bosättande sig i vissa kvarter. Det är
kanske mer än något annat denna främlingskänsla, som håller dem kvar i
kyrkosamfund och hjälpföreningar.
När vi sålunda finna spridda öfver hela Amerika svenska församlingar,
svenska välgörenhetsinrättningar, så äro dessa visserligen icke utslag af
svensksinne, utan resultatet af det mänskliga behofvet att gå i flock med dem,
som äro mest lika. Men orsaken må vara hvilken som helst, resultatet
kvarstår: vi hafva flertalet af våra landsmän samlade i grupper, genom hvilka de
kunna nås.
I tusental spridda öfver hela landet finnas dessa små kyrkor, där svensk
sång klingar och det svenska språket hålles vid makt i tämligen oskadadt
skick. Trots allt som kunde kritiseras, förtjäna dessa små svensköar, hvilka
oftast under de största svårigheter grundats och endast genom svidande
uppoffringar vidmakthållas i den brusande, hvirflande, allt uppslukande floden, vårt
erkännande, vår beundran och vår hjälp.
Dessa kyrkors existens beror på svenska språkets vidmakthållande, deras
arbete går i mycket ut på att motarbeta svenskarnas denationaliserande och
försvinnande raskonglomerat, men de skulle kunna göra mycket mer, ty
nu är det den yttre, icke den inre svenskheten egentligen , som de försvara
och söka bevara. Dock något är bättre än intet, och aldrig få vi bortse från
deras ursprung eller deras svårigheter. Endast en entusiast, en varmt
kännande personlighet kan lockas i detta materialistiska land att förneka sig
yrkes- eller affärslivets förtjänstmöjligheter och upptaga det mödosamma,
tröttande arbetet att hålla vid makt en kyrka, som icke blott är en religiös
institution, utan i kanske än hög grad en sällskapsklubb, en hjälpförening och en
platsanskaffningsbyrå, centrum och periferi i våra pigors, arbetares och bönders lif.
Hur mycket gör icke en sådan man för bevarandet af den svenska rasens säregenhet,
hur mycket skulle han icke också kunna göra för svensksinnets vidmakthållande,
ifall det värmde hans eget bröst, ty han är vanligen ledaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
