Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
sen. Ett steg högre upp stå särgudarna, dii certi, som de
kallas hos romarne, i hvilkas mytologi de först iakttogos.
Det betecknande för dem är att de hafva ett helt litet
specialområde för sin värksamhet; de äro, för att begagna en
bild från våra dager, icke läkare för alla sjukdomar, utan
specialister. Så t. ex. bestod sig romaren med icke
mindre än tolf olika gudar för plöjning och sådd, och hvar
och en af dessa hade sitt lilla speciella ämbete. Vidare
fanns det en särskild gud för åkerns gödslande, för
tröskningen o. s. v.; hästarna hade sin gudinna, nötkreaturen sin,
bina sin o. s. v., och såsom Usener påpekar, hafva dessa
specialgudar trots kristendomen fortlefvat hos de
romanska folken, endast att de nu blifvit helgon. Så t. ex.
botar S. Agatha för underlifslidande, S. Apollonia för
tandvärk, S. Blasius för halsåkommor o. s. v., S. Crispinus är
patron för skomakarna, S. Cosma och Damiano för
läkarne, S. Eligius för smederna; gässen hafva sitt helgon,
bina sitt, hästarna sitt o. s. v.
www.com
Egentligen är det hos romarne, som dessa särgudar
iakttagits, men de finnas ock hos litthauer och letter, och
med stor skarpsinnighet har Usener uppvisat, att rester af
denna ståndpunkt återfinnas äfven hos grekerna. Inom
den egyptiska religionen har detta särguderi»
trycket kan användas påvisats af en ung norsk filolog
och religionshistoriker Schencke.
-
om ut-
83
För min del tror jag, att icke häller den nordiska
mytologien saknar alla spår af detta skede i den religiösa.
utvecklingen. Betecknande för dessa särgudar är, att de
icke hafva några värkliga nomina propria, utan kallas med
de namn, som beteckna deras värksamhet. Så heter den
romerska gödslingsguden Sterculinius, insåningsguden
Insitor afmejningsguden Messor o. s. v. Och ett dylikt
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
