Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
17
namn är otvifvelaktigt Tor-dånet (tyska: Donner), ehuru
Tor sedermera blifvit ett rent nomen proprium. Men
dånet är blott en enstaka företelse vid ett oväder, och vi
skola då se efter, om vi icke hafva några andra särgudar
inom samma grupp
» ovädersgruppen» kunna vi ju kalla
den.
-
Först vända vi oss då till ett gudapar, som endast
helt flyktigt omnämnes i de mytologiska källskrifterna och
då i samband med Tor, nämligen guden Fjorgynn och
gudinnan Fjorgyn. Rent språkligt motsvarar Fjorgynn den
indiske guden Parjanya, som är Veda-tidens enda
egentlige regngud, och språkligt motsvarar namnet också
litthauernas Perkunas, en oväders- och åskgud. Hvarken
Parjanya eller Perkunas äro längre särgudar, båda äro
värkliga, personliga gudar, hvilka hafva ärft särgudarna inom
sin klass. Men en gång hafva äfven de stått på denna
lägre ståndpunkt och varit blott regngudar. En dylik
regngud har förmodligen också dess nordiske namne
Fjorgynn en gång varit, men mindre lifskraftig än Parjanya
och Perkunas har han måst afstå sin existens åt Tor.
Nordiskt har således » dånaren» ärft »regnaren» under det
att »regnaren» hos inder och litthauer ärft »dånaren».
-
En annan gestalt inom denna krets är Tialfe.
Namnets betydelse är dunkel helt naturligt, då det
förmodligen härrör från den urindoeuropeiska tiden. Men hans
värksamhetsområde synes emellertid i viss mån hafva
förblifvit detsamma som i den älsta tiden. Den isländska
sagan låter honom nämligen springa i kapp med tanken.
Visserligen segrar han icke, men äfven Utgardaloke måste
erkänna, att han åstadkommit ett högst anmärkningsvärdt
kraftprof. Det utmärkande för Tialfe synes således vara hans
snabbhet, och då han nu i sagan ständigt uppträder som
Tors eller dånets följeslagare, vill man gärna i honom se
en gammal särgud för blixten. Detta antagande bestyrkes
af den berättelse, som inleder Gutasagan. Enligt denna
2. Verdandi, småskrifter. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
