- Project Runeberg -  Nordisk folktro och fornnordisk religion /
18

(1905) [MARC] Author: Henrik Schück - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
var det nämligen Tielfvar den gottländska
motsvarigheten till Tialfe som först förde elden till Gottland,
och då nu elden, enligt det gamla och väl också riktiga
föreställningssättet, kommit till jorden från himlen eller
genom blixten, stämmer denna saga förträffligt med den
isländska. Men lika litet som majoriteten bland de gamla
särgudarna har Tialfe kunnat bestå i kampen för tillvaron.
Äfven på honom har Tor segrat, och Tialfe har sjunkit
ned till åskgudens tjänare.
=
En fjärde dylik särgud hafva vi utan tvifvel i Tialfes
syster Roskva eller som ordet äldre löd: Vroskva.
Namnet synes vara besläktat med det gotiska vrisqvan
bära frukt, och att döma häraf har hon varit en särgud
för regnet i dess egenskap att skänka äring. Men äfven
hon har i den fornnorska mytologien upphört att vara en
gudinna och har i stället förvandlats till Tors tjänarinna.
==
Andra gudar inom denna grupp dölja sig ännu mer i
skymundan, de hafva blifvit blott namn, som sedan t. o. m.
fått en annan betydelse såsom Bilskirner
» det
ögonblickliga skenet», namnet icke på en person, utan på Tors
palats; andra såsom Bileygr= »den med den
ljusvibrerande blicken», Skirner »den skinande», Svipdag =
lefvat kvar, ehuru blott inom
» det rörliga ljuset» hafva
gudavärldens underklass.
=
**
Tron på dylika särgudar dröjde dock i viss mån kvar
också under asareligionens dagar, och om de olika
gudarna upplyser t. ex. Snorre, att en var lämplig att åkalla
i en situation, en annan i en annan; Frey t. ex. var god
att påkalla för årsväxt, Freyja i kärleksangelägenheter,
Niord vid sjönöd O. S. V. Ibland kunde det naturligtvis
vara svårt att afgöra, till hvilken gud man i ett specielt
fall skulle vända sig, och den enda utvägen var då att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 12:21:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folktro/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free