Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Klerikalismen, Rousseau och kulturen. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftställare i storhet står utan jämförelse, och att alla följande
pedagoger ha öst — direkt eller på omväg — ur denna
outtömliga källa. Då nu det mesta av det, som Rousseaus
Emile innehåller, kan accepteras av alla tänkande
människor, har den förvillelsen att saklöst acceptera allt legat
nära till hands.
Men just Rousseau med sina oerhört stora förtjänster
om pedagogikens utveckling är ett bevis på sanningen
av den satsen, att varje människa skall ses i sin egen
tids ljus.
Av orsaker, vilkas undersökning ligger utanför denna
skrifts omfattning, hade Rousseau kommit till den
åsikten, att allt degenereras under människans hand, ehuru
människan själv är god, då hon utgår ur skaparens
hand. Alla mänskliga inrättningar — även religionerna i
deras stadgade former — hela kulturen är degenererad,
ond. Hans ideal, som på samma tid var många andras,
är det anarkiska: att människorna skulle riva ned
samhället — framför allt de stora städerna — och flytta ut
i naturens sköte, där de skulle leva som likar och var
och en av sitt eget arbete. Att den, som skall uppfostras,
tyvärr nödvändigt måste komma i beröring med jämnåriga,
med föräldrar, grannar, med sin amma, sin guvernant,
sin betjänt, ja, med sin lärare, »som med allt ändå icke
är en ängel», är ett stort hinder för en naturlig
uppfostran. »Men,» frågar han med vemod, »har jag sagt
er att en naturenlig uppfostran vore ett lätt företag? O,
människor, är det mitt fel, om I inkrånglat allt, som i
sig självt är gott. Jag känner dessa svårigheter, jag
medgiver dem; kanske äro de oöverstigliga. Men det är
emellertid säkert, att om man beflitar sig om att
övervinna dem, man också verkligen övervinner dem intill
en viss punkt. Jag visar målet, som man bör föresätta
sig. Jag säger icke, att man kan nå dit; men jag säger,
att den som hinner närmast, har lyckats bäst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
